Huset vid havets slut av Elly Griffiths

Omslagsbild Huset vid havets slutNågra arkeologer gör ett överraskande fynd när de undersöker erosionen vid kusten i Norfolk. I en otillgänglig grotta på stranden hittas skelettdelar.

Arkeologen Ruth Galloway, som precis börjat jobba efter föräldraledigheten, kallas till platsen för att titta på skelettdelarna. Det visar sig att benen är från 1940-talet och Ruth kommer fram till att det handlar om sex män som har avrättats med skott i huvudet under andra världskriget. Vilka var de? Vad var det som skedde i den lilla byn? Vem har skjutit dem?

Tillsammans med polisen Harry Nelson, som råkar vara pappa till Ruths barn, försöker hon reda ut fallet. Gamla brott kommer i dagen och när två av de få vittnen från krigstiden som fortfarande är vid liv dör börjar Ruth och Nelson misstänka att de inte dött naturligt. När ytterligare ett dödsfall inträffar råder inga tvivel alls om dödsorsaken — det var mord! Ruth och Nelson inser att någon gör vad som helst för att hålla hemligheten dold.

Huset vid havets slut är den tredje delen i serien med Ruth Galloway som huvudperson och Elly Griffiths gör mig inte besviken den här gången heller. Miljöerna i boken beskrivs med omsorg och befolkas av en skara sympatiska människor av kött och blod. Relationerna dem emellan är ibland komplicerade och lika spännande som deckarintrigen. Att hela historien dessutom är skriven med torr humor och värme gör inte saken värre! Läsvärt om arkeologi och brott!

Sabine

Finns boken inne?

Jorden sjunger i B-dur av Mari Strachan

Gwennie Morgan är en lite udda och märklig tolvåring. Hon växer upp i en liten walesisk stad. Tiden är 1950-tal. Gwennie drömmer att hon kan flyga, och hon tror sig kunna se in i framtiden. Det mesta hon gör, gör hennes mamma irriterad eller arg.

En av männen i staden försvinner spårlöst, och hittas senare död. Dödsfallet rör upp en massa känslor och många sedan länge begravda hemligheter kommer fram i ljuset. Gwennie, som den brådmogna och lillgamla tolvåring hon är, tror sig veta en hel del om vad som försiggår. Men det visar sig att hon inte vet särskilt mycket. Så hon bestämmer sig för att ta reda på hemligheterna, både i sin egen familj och i staden. Är det till exempel sant att mormor blev galen? Varför blir mammans psykiska problem allt värre? Och vem mördade egentligen mannen som hittades död i vattenreservoaren?

Det här är en vacker och poetisk berättelse om ett barns försök att med fantasins hjälp förklara det som händer runt henne. Gwennie är udda, konstig säger en del. Men hon har integritet, och mitt i all sin barnslighet är hon ibland oväntat mogen. Hon går sina egna vägar, och bryr sig inte om ”vad folk ska tänka”. När tryggheten och allt det invanda faller samman hör den fantasifulla Gwenni hur jorden liksom sjunger, vilket ger henne tröst och ny livskraft.

Romanen är författaren Mari Strachans debut. Hennes karaktärer är väl tecknade och miljöerna beskrivs så att man som läsare känner att man är med i berättelsen. En del av de vuxna känns lite som karikatyrer, men eftersom allt och alla beskrivs ur tolvåriga Gwennies perspektiv så blir det ändå rätt.

Carina

Finns boken inne?