Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård

Omslagsbild Inga kelgrisar, inga styvbarnHandlingen utspelar sig i ett vanligt hyreshus. En trappuppgång och fyra (fem) lägenheter. Detta kunde vara bakgrunden till en skön folkhemsidyll, men ……..

Astrid bor på andra våningen med en vuxen arbetslös son som hon vet har gjort hemska saker mot andra människor. Hon blev anklagad för att vara en dålig mor när hon påstod att det var något fel på honom när han var liten. Nu kan hon berätta sanningen för alla ”herrbesök” hon får till sin lägenhet.

Anna, en ung kvinna, på första våningen påstår att någon gör inbrott hos henne. Eftersom inget blir stulet så är det ingen som tror på henne. Hennes granne mitt emot försvinner spårlöst och Astrids son passar på att skaffa sig eget boende.

Elias som bor med mamma, lillasyster och misshandlande styvfar hör att någon trampar runt på tredje våningen. Ingen tar heller honom på allvar.

Ibland får man lägga ifrån sig boken för att dra andan och förundras över vad man kan läsa, äcklas och fascineras över.

Detta är en välskriven debut, med ett bra språk och fylld av äckliga bilder.

Eva

Finns boken inne?

Annonser