Jennifer White har varit en högt ansedd handkirurg under sitt yrkesverksamma liv. Hon var gift med James som var jurist. Han är avliden sedan några år. Med honom har hon två barn. Mark, som är jurist, som sin far och Fiona som fortfarande studerar.
När vi lär känna Jennifer har hon just gått i pension och bor i sitt hus tillsammans med en vårdare. Omgivningen märkte redan innan pensionen att något inte stod rätt till. Nu har hon en Alzheimerdiagnos och sjukdomen utvecklar sig snabbt.
En dag hittas hennes granne och bästa väninna mördad. Det märkliga är att hennes ena hand är stympad av någon som vet hur man gör. Jennifer blir givetvis misstänkt och förhörs under flera år av en kvinnlig polis som inte kan släppa taget om fallet.
Det var lite svårt att komma igång med läsningen. Det mesta är Jennifers tankar. Hennes försök att ge omgivningen intryck av att hon hänger med när hon i själva verket inte förstår någonting. Det är också alla, för henne inte längre, välkända personers ständiga frågor för att testa hennes minne. De söker tecken på förbättring. Vissa dagar är ganska klara och andra dagar är hon helt borta i det blå. Situationen blir ohållbar och hon flyttas till ett vårdhem.
Så här långt kommen i boken så är jag helt uppslukad av Jennifer och hennes historia. Jag kan inte släppa den förrän jag kommer till slutet med ett: Aha! Det var så det var.
Eva
Provläs boken här
Läshunger 