Nej, det var inte så här Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta hade tänkt sig pensionärslivet på det privata servicehemmet AB Diamanten. Dålig mat, ransonerat kaffe, minimalt med utomhusvistelse, medicin som gör dem slöa och syster Barbro som gör allt för att spara pengar till ägaren Ingemar, som hon i hemlighet försöker snärja till giftermål.
Efter att ha sett en dokumentär på tv om förhållandena i svenska fängelser får Märta en idé: eftersom det verkar klart mycket bättre bakom murarna än på servicehemmet Diamanten beslutar hon sig för att övertala sina vänner att de tillsammans ska begå något litet brott som ger en kortare fängelsevistelse – bara för att kolla läget, liksom. Till en början är de andra lite avvaktande, men allteftersom Märtas planer börjar ta form, piggnar pensionärerna till. Ganska snart är det dags för pensionärsligans första stöt. Hur det går, om ligan hamnar i fängelse eller om det kanske blir fler brott ska inte avslöjas här…
Det här är en bok som man läser med ett leende på läpparna. Det är småmysigt och uppfriskande med ett stänk av dagsaktuell samhällskritik. Det är inte särskilt trovärdigt alla gånger och den inbitne deckarfantasten kanske blir besviken på polisens tafatta försök att lösa pensionärsligans härjningar, men underhållande är det och man tar Märta och de andra till sitt hjärta.
Lotta
Läshunger 